Gratitude

Gratitude var inte ett av dessa och hon seglade vidare fram till 1932. Då såldes hon till Sverige och Grundsund, där hon användes till långbackefiske. Under denna period kom mängder av engelska kuttrar till kusten för att bedriva fiske, så Gratitude var inte ensam. Enligt sägnen var hon dock Grundsunds snabbaste fiskebåt.

1936-38 totalrenoverades hon, med bland annat en omfattande skrovreparation för att senare användas som lastfartyg. Ungefär tjugo år senare, år 1957 köpte Sven Lignell och Kjell Wollter henne för endast 3.000 kronor. Efter ett år var hon renoverad i skrov och under däck men då riggen ännu inte var klar, låg hon som logementsfartyg för Seglarskolans juniorkurser i Bleket på Tjörn. Eleverna seglade en vecka med stapelbara kryssjollar som var byggda för att kunna tas upp på Gratitudes däck. Seglingen kombinerades med sjömaning och navigationslektioner ombord på skutan. Året därpå seglade Gratitude första gången för Seglarskolan. Då låg man först en vecka till ankars och eleverna fick segla kryssjollar, för att nästa vecka segla uppför Bohuskusten med både kryssjollar och Gratitude.

Sommaren år 1989 fick Seglarskolan lära sig en tidigare okänd historia om Gratitude. Efter en tuff Nordsjösegling med färdmål London, gick både Gratitude och Atlantica in i hamnen Lowesoft för att återfå krafterna. Det ingen visste var dock att Lowesoft var Gratitudes hemmahamn precis innan hon, som tidigare nämnts, såldes för långbackefiske i Bohuslän. Detta fick besättningen reda på genom en amatörforskare som av en slump råkade befinna sig på kajen vid tiden för anläggning. Genom honom fick de även kontakt med Suffolk Record Office där ett flertal loggböcker om Gratitude återfanns.

På detta vis kom det fram att Gratitude var 4 år äldre än vad man tidigare hade trott, samt att hon den 30 September 1911 var med om ett hemsk storm där hon var nära att förlisa. Tre av fem besättningsmän spolades över bord. Endast kökspojken samt tredje styrman klarade sig med livet i behåll och lyckades mirakulöst med vad som benämns ”ett stycke enastående sjömanskap” föra skutan tillbaka till hamn.

Händelsen blev väl uppmärksammad. Dock redan en vecka efter, var hon reparerad för att återigen ge sig ut på havet. En ny besättning mönstrades, inkluderad både tidigare kökspojk och tredje styrman, som till trots, befann sig ombord.

Vinsten med Gratitude i Tall Ship Race 1978, gav Seglarskolan enorm publicitet och möjligheten att bygga ytterligare en kutter. ”Enastående sjömanskap” är något Seglarskolan än idag har som mantra. Vi brinner för att hålla skutseglingen med alla dess traditioner vid liv. Idag är Gratitude en symbol som binder samman många generationer av seglare.